Forskningsprojekt

Vårt brokigas ochellericke! Om experimentell poesi

Jag arbetar för tillfället med att sammanställa en artikelsamling bestående av olika – mestadels tidigare publicerade – artiklar om modern poesi ur olika synvinklar. Artiklarna är ämnade att spegla hur både modernism och avantgarde har en gemensam utgångspunkt i en mallarmesk estetik, som kommer till uttryck i bl.a. den moderna poesins experimenterande. Artikelsamlingen inleds därför med en del där de danska lyrikerna Pia Tafdrup och Søren Ulrik Thomsens poetiker analyseras i ett kapitel, och där den teoretiska grundvalen för boken läggs. Jag övergår därefter till att diskutera de tre avantgardepoeterna Öyvind Fahlström, Åke Hodell och Per Højholt i det föjande kapitlet, och den processuella poetik man kan utläsa från deras uttalanden. I del två diskuteras sedan olika teoretiska försök att avläsa det ”rena språk” som sökes i den experimenterande poesin, med en diskussion i tre kapitel av Bachtin och språkgrotesken, Michael Riffaterre poesisemiotik respektive Garrett Stewarts fonemiska läsningar. Den sista delen utgörs av en komparativ analys av modern poesi och psykosens språk, med syfte att försöka se vilka strukturer och metoder den moderna poesin har anammat vid sitt studie av vansinne och psykos. I en bilaga diskuterar jag slutligen avantgardets särart i förhållande till modernismen. Boken syftar således till att ge en bild av hur de modernistiska och avantgardistiska poeterna i sitt sökande efter ett mallarmeskt rent spåk, angriper och destruerar det vardagliga språket, för att nå nivåer i språket som har ett mer direkt förhållande till ljud, rytm och bild.

Öyvind Fahlström – monografi

I ett nytt forskningsprojekt kommer jag att behandla den svenske författaren, bildkonstnären och dramatikern Öyvind Fahlström (1928–76). Fahlström har hittills primärt studerats från avgränsade estetiska utgångspunkter, som t.ex. bildkonst och musik. Fahlströms breda konstnärsverksamhet gör det emellertid angeläget att undersöka hans praxis ur ett tvärestetiskt perspektiv, och för detta har jag valt att tillämpa en avantgardistisk förståelse. Enligt nya forskningsrön ligger avantgardets särart i hög grad i dess tvärestetiska, gränsöverskridande och internationella karaktär, något som just Öyvind Fahlström är ett utmärkt exempel på, född i Brasilien av norsk-svenska föräldrar, och med ett estetiskt verkningsfält i Sverige, Norden och New York.

Monografin är strukturerad efter den avantgardistiska tradition som Öyvind Fahlström tillhör. Jag inleder med en diskussion och definition av begreppet avantgarde, med en utblick över sextiotalsavantgardet både internationellt och i Sverige. Därefter undersöker jag Fahlströms estetiska projekt, som det presenteras i intervjuer, artiklar och manifest, och där det är slående i hur hög grad Fahlström framstår som en föregångsman inom konstarterna. Slutligen analyserar jag hans konstnärliga projekt inom olika estetiska områden: konkret poesi, bildkonst, musik och teater. Genom att diskutera de olika konstarterna i tur och ordning arbetar jag mig gradvis fram mot den mångdimensionella sidan av Fahlströms arbete, men samtidigt kommer jag också i min analys av de enskilda konstarterna att tillämpa ett konsekvent tvärestetiskt och -vetenskapligt perspektiv. Avantgardets strävan efter att skapa Allkunstwerk föranleder mig att, förutom att ta i bruk teori och metod från de olika estetiska fälten, även relatera studien till samhällsvetenskapliga, mediefilosofiska och teknikhistoriska kunskapsområden.

Enligt tidplanen ska monografin vara färdig hösten 2009. Under läsåret 2006/2007 ska jag utföra ett omfattande arbete med materialinsamling, intervjuer och inledande skrivning. Detta kräver en samlad och koncentrerad tid på plats i Stockholm. Materialet finns publicerat i tidningar, tidskrifter och i utgiven form, och borde mestadels vara tillgängligt i olika arkiv. För att säkra representativiteten måste jag också göra intervjuer med de personer som kände Öyvind Fahlström och/eller arbetade tillsammans med honom, något som blir ett drygt arbete då Fahlström hade en bred och internationell bekantskapskrets. Det blir således nödvändigt att ta kontakt med personer som han kände och/eller arbetade med i New York, där han vistades från 1961. Vidare ska jag uppsöka de släktingar som kan tänkas ha opublicerat material bevarat av Fahlström.

Jag kommer att ha ett nära samarbete med det nordiska forskningsnätverket Nordisk Avantgarde Netværk, samt med två andra nordiska nätverk: Nordisk lyrisk modernism och Den nordiske etterkrigslyrikkens poetologi. Jag har lagt fram de första, mer teoretiskt orienterade resultaten av min forskning på ett antal seminarier, bl.a. i anslutning till de olika nätverken, och därmed fått respons på uppläggningen av de kvalificerade forskare som är medlemmar i dessa. Inte minst kommer de musikforskare som ingår i nätverken att supplera mitt arbete. Jag har hållit ett föredrag om Fahlströms kollega Åke Hodell och hans teaterpjäs Lågsniff i en forskarkrets om mediafilosofi som är en del av Nordens Sommar-Universitet (NSU), Reykjavik 24–30 augusti 2004, och har på det sättet bearbetat de tvärestetiska och mediefilosofiska aspekterna inför arbetet med projektet. Jag har dessutom talat om receptionen av Fahlström i ett nordiskt perspektiv i nätverket Nordisk lyrisk modernism, vid en konferens i Lund 22–24 september i år (se nedan). Jag räknar därför med att vara väl förberedd inför våren 2007, i och med att jag då grundligt har ventilerat den teoretiska bakgrunden till projektet, så att jag kan ägna våren odelat åt datainsamlingen, intervjuerna och skrivarbetet.

Det nordiska 60-talsavantgardet – artiklar

Jag kommer att, parallellt med arbetet på monografin om Öyvind Fahlström, undersöka det svenska 60-talsavantgardet och deras kontakter med sina nordiska kollegor, som en del av mitt arbete i nätverket Nordisk lyrisk modernism. Kontakterna mellan de nordiska länderna är alltför lite utforskat, och speciellt gäller detta neoavantgardet på 60-talet. Det försiggick nämligen en livlig aktivitet mellan länderna, inte minst som en följd av att Stockholm för ett tag var ett nordiskt centrum vad gäller avantgardeestetik, med utställningar som ”Rörelse i konsten” och ”Poesi kan göras av alla” på Moderna Museet. Ser man till de nationella redogörelserna för perioden ifråga, är dessa just nationalskrivningar utifrån de kontakter som existerar i respektive lands kultur, medan de nordiska kontakterna endast nämns i bisättningar. Det är därför mycket viktigt att få denna nordiska kulturhistoria beskriven så detaljerat som möjligt, för att vikten och omfånget av samarbetet och influenserna blir klarlagda. Detta arbete kommer att resultera i en eller flera längre artikel/lar, och publiceras i de antologier nätverket planerar.

The Aesthetics of the Avant-Garde – större text

Under mitt arbete med avantgarde och modernism har det blivit tydligt att det rör sig om två olika estetiska riktningar i moderniteten. Få teoretiker diskuterar dock detta förhållande, utan det vanliga är att man traditionsenligt använder begreppen synonymt och/eller hävdar att avantgarde är en rörelse i modernismen, som då beskrivs som den hegemoniska estetiken i moderniteten. För att nyansera detta förhållningssätt kommer jag att undersöka avantgardets teori, samt koppla den till det betydligt större material som föreligger om modernismen, för att analysera förhållandet mellan de två strömningarna. Jag ansluter mig till teoretiker som Peter Bürger, Martin Russell och Matei Calinescu, som har skrivit om avantgarde, och Astradur Eysteinsons The Concept of Modernism, men förhåller mig också kritiskt, eftersom jag menar att dessa författare inte tillräckligt har tagit konsekvenserna av sina analyser, dvs tydligare markerat att modernism är en strömning som verkar inom estetiken och avantgarde en strömning som verkar både estetiskt och politiskt. Jag tar som ett led i denna revision klart ställning mot en formalistisk uppfattning av avantgardet (avantgarde som experiment), och vill istället – liksom Russell och Calinescu – se på avantgardet utifrån konstnärernas egen självförståelse. Det blir då tydligt att medan experimenten är ett mål per se för modernismen, är de för avantgardet enbart ett medel för att uppnå enhet mellan konst och liv. Ett annat viktigt inslag i min analys är den ”närläsning” som jag har gjort av avantgardeteori skriven på germanska språk (inkl anglosaxiska) kontra den teori som är skriven på neolatinska språk, där jag visar hur språkberoende inställningen till avantgarde är: på germanska språk har man efter införandet av begreppet ”avantgarde” på 60-talet två termer för de estetiska strömningarna i moderniteten (modernism och avantgarde), medan man på neolatinskt område fortfarande huvudsakligen använder ett begrepp: avant-garde, vanguard, avanguardia etc. Det visar den bristande kontextualisering som finns i de traditionella teorierna om modernism och avantgarde.

Jag fortsätter med en diskussion om avantgardets estetik, genom att analysera verk från de olika avantgarderörelserna och – individerna, genom hela 1900-talet. Jag kommer att visa vilka kriterier som är viktiga för avantgardet när de skapar sin konst, i förhållande till modernismens – och andra parallella strömningar som dekadens, kitsch och postmodernism med Calinescu – mål med sin konst. Jag kommer inte att tillhandahålla en normering av bedömningsunderlaget av de estetiska rörelserna i moderniteten, utan min avsikt är att försöka urskilja ett mönster utifrån vilket man kan diskutera om en rörelse och/eller individ primärt är avantgardist, modernist eller postmodernist. Det är alltid nödvändigt att göra en bedömning utifrån det individuella fallet satt i relation till kontexten och historien, om man ska förstå de olika estetiska uttrycken.

Till Per Bäckströms huvudsida